Ligger vaken hela natten känslorna snurrar som aldrig förr och jag har ingenstans att ta vägen. Själen är tom mitt hjärta värker och ensamheten är värre än vanligt. Svårt att andas svårt att tänka. Tårarna rinner nedför mina kinder och ögonen börjar bli röda. Utåt sätt ser jag hel ut, inuti är jag trasig och allt är kaos. Jag skriker men ingen hör mig. Jag kan skrika i en stor folkmassa men ingen varken ser eller hör ändå. Är jag osynlig?
Ingen förstår min inre smärta..
©
