Att inte kunna hantera sina känslor och sina tankar gör mig galen. Att inte kunna förstå själv varför man reagerar som man gör, på saker som inte rör andra i ryggen! Men för mig så är det ett helvete för minsta lilla. Det är så sjukt påfrestande att känna så blir galen. Ska snart börja en ny behandling som jag hoppas ska funka så jag kan få leva normalt. Skulle vara guld värt, men jag har ändå inte för stora förväntningar för jag orkar inte att bli besviken! Har fått papper och information och jag tror det kan vara min bästa chans just nu! Hoppas!

Känns ändå befriande på ett sätt att ha fått papper på mitt "problem"! så jag kan få rätt hjälp och rätt verktyg så jag kan jobba mot att må bra en gång för alla! Även att jag lär falla ett par gånger men jag vill må bra och ska göra mitt bästa för att göra det en dag! Känns skumt att ha en "diagnos" men ändå befriande då jag under så många år undrat varför jag är som jag är om man kan säga så?!

Jag tar varje dag som den kommer och jag hoppas jag orkar kämpa!

Jag orkar inte skämas mera, det här är den jag är och kan ni inte acceptera det så kan jag inte göra något åt det. Jag har mina vänner och jag har insett vilka som verkligen älskar MIG för den JAG är!

Tack till alla som stöttar och finns för mig, ni vet vilka ni är och ni är guld för mig <3