Ingen vet vem du är under den falska ytan!

Man har upp och nergångar. det går framåt och det går bakåt. åt rätt håll och åt fel håll..

Jag har tagit 1 steg fram men 5 steg bakåt just nu! Jag är i en svacka som jag inte vet hur fan jag ska ta mig upp ur! jag gör mitt bästa för att hålla huvudet över ytan, men jag kommer ändå under vattnet hela tiden!

Jag kämpar så gott jag kan och mera kan jag inte göra, även om det inte är tillräckligt.

Att känna att det är något fel men det sysns inte, ingen annan förstår, ingen annan ser för utsidan är densamma. det är svårt, som fan. Jag vill inte berätta, jag skäms, det gör ont. jag vill skrika ut så alla förstår men det kan jag inte. Att hanskas med denna jävla ångesten helt själv är påfrestande. en dag om jag kommer så långt, så vill jag kunna lägga detta bakom mig och gå vidare-måbra! just nu kan jag inte se ljuset i tunneln för jag har varit i tunneln för länge så jag har gett upp hoppet om att se ljuset. men jag har en gnutta hopp kvar så jag försöker intala mig själv att ljuset kommer en dag! Hur lång tid det än ska ta så SKA jag se ljuset, ta mig ur tunneln och känna den känslan av att vara fri, kunna lägga mörkret bakom mig! jag bara SKA det!

Det är ungefär som att säga "det som inte syns, det finns inte"! det finns inom mig, men ingen ser. ingen vet. jag önskar bara att jag kommer ur dethär levande..

Att få veta vad det är som är "fel" gör så mycket för jag kan äntligen få rätt hjälp! och jag hoppas det kommer hjälpa, det bara måste göra det! Det ska göra det. jag ska göra allt jag kan för att det ska bli bra!

Jag hoppas bara att jag är så stark att jag orkar hålla ut och klara av den utmaningen som väntar! Lättare sagt än gjort! Speciellt när ångesten knackar på hela tiden! Jag ska hitta ett sätt att stänga dörren så den inte kommer in! det ska gå för det måste göra det, finns inget val utom att ge upp och jag tänker inte göra det! Jag är starkare än så!

Jag hatar verkligen den personen jag är, men jag har insett att jag kommer inte kunna byta. Det här är den jag är och den jag kommer få leva med resten av livet. Så jag måste försöka acceptera det! Jag ska försöka börja älska mig själv, hur svårt det än är! Jag har inget annat val!

Jag vet att jag kommer ramla och snubbla många gånger på vägen, men jag kommer även ta mig upp varje gång, starkare och starkare varje gång jag reser mig upp!

Jag måste klarar det här! Det intalar jag mig varje dag, flera gånger. jag tänker att Jag är för "stark" för att brytas ner! hoppas jag!