har varit i skåne, har varit underbart skönt. trodde jag skulle känna samma känsla som där nu när jag är hemma igen men nejnej. Det är som min kropp vet att jag är hemma och ensam och bestämmer sig för att göra uppror, vilket jag inte kan påverka. En dag kan se ut såhär för mig: Vaknar och ser att det är sol känner att fan vad jag älskar livet, går upp och sätter mig vid datan och helt plötsligt är allt botten. Bestämmer mig för att ta en promenad känns bra och livet är på topp igen, kommer hem och kommer på att jag har saker att fixa mail att maila och jobb att söka och livet är åt helvete igen.. HELA TIDEN går det upp och ner, kan gå på 1 timma eller 30 minuter och ibland på 1 minut. Ser allt i svart eller vitt! Finns inget mellan läge! GHA!!!! hatart...

Igår träffade jag Lotta, min psykolog för sista gången :( har gått till henne i över 1 års tid 2ggr/veckan! Känns konstigt. Har börjat hos en ny som heter Pia, hon är helt underbar! Det kommer nog bli bra! Det SKA det bli..